Lions Loppmarknad 2009-12-12
Arbetet flyter på och resan börjar närma sig! I helgen fick vi stå på Lions Loppmarknad för att få in pengar till vårt projekt. Vi är glada för allt vi kan få in och uppskattar verkligen att Lions valt att stötta oss i detta projekt!
Tack Lions!
Vi blev nu också medlemmar i Leo-klubben, Lions ungdomsklubb. Med mer hjälp hoppas vi på att få igång vårt arbete ordentligt och vi har massvis av idéer på saker som kan hjälpa oss att fortsätta vårt projekt i Lodwar även efter resan.
Vi jobbar på, men nu är det dags att ta jullov, efter jullovet ska de sista sprutorna tas och sedan är det nedräkning som gäller!
HejHopp!
Edit
Vi lever fortfarande och vi kämpar på!
Förra torsdagen var vi på möte med några Lionsklubbar från den här zonen. Vi blev inbjudna för att prata om vårat projekt och därmed försöka få fler intresserade av att stötta oss. Det var trevligt och gick väldigt bra om jag får säga det själv! Nu är det bara att hålla tummarna och fortsätta hålla kontakten med dem. Tack för att vi fick komma!
Efter det har vi stått på ännu en loppis. I lördags stod vi på Kommersen igen och lyckades efter en slitsam dag få ihop en liten slant. Nu kan vi iaf betala flygbiljetterna från Lodwar till Nairobi på hemresan! :)
Det tråkiga där var att vårt dyraste föremål, en armbandsklocka, blev stulen. Förstår inte hur folk kan med!?
Peace /Nathalie
Uppsala
Hej!
För ungefär tre veckor sedan tog vi tillfället i akt att träffa självaste Wivi-Anne och Martina, när Wivi-Anne ändå var här i Sverige för att göra en knäoperation. De bor i Uppsala, så det blev en lång resa för att vara där i två timmar. Men det var verkligen värt det!
När vi kom dit slog vi oss ner i deras soffa och fick ställa en massa frågor och även se bilder från Kenya. Wivi-Anne var jättetrevlig och verkade uppskatta att vi kommer dit och hjälper henne. Vi fick veta mer om barnhemmet, deras historia, vad vi ska göra där med mera.
Framförallt känns det nu väldigt tryggt eftersom vi vet att de är seriösa. Bestämde att vi antagligen flyger från Lodwar till Nairobi, huvudstaden, på hemvägen och bil på ditvägen. De kommer och hämtar oss och den resan tar ungefär två dagar.. Men det ska nog gå bra! 
On our way to Uppsala.
/ Nathalie
Lions & Leo
Projektet fortsätter även fast det inte är den bästa uppdateringen här på bloggen!
Under lång tid har vi ringt runt och mailat olika organisationer och företag som kan tänkas sponsra vårt projekt. En av dessa organisationer som visat stort intresse är Lions i Mölnlycke. Vi blev inbjudna till ett av deras klubbmöten för att presentera vårt projekt för dem. Idag var vi där och fick berätta om vårt projekt och vad vi vill förmedla med den film vi ska göra på barnhemmet i Lodwar.
De var mycket positiva till våra idéer och vi blev dessutom inbjudna till ett större möte i slutet av november då de nio olika zoner som finns inom Lions kommer att delta. Då ska vi presentera vårt projekt ytterligare en gång i hopp om att få fler intresserade och som sedan vill sponsra oss.
Vi kämpar vidare!
/Edit & Nathalie
Kommersen Loppmarknad
Loppmarknaden höll på till klockan 15 och då hade vi inte mycket kvar av det vi ville få sålt. Vi fick ihop 1200:- och då var bordshyan borträknad. Vi blev väldigt förvånade över att det hade gått så bra och så länge vi har något bra att sälja så ska vi fortsätta med det. Ett bra sätt att få ihop några tusen till vår resa!
/ Edit
Pengajakt
När vi hittat en plats att vara på så kom den andra svåra uppgiften: att hitta pengar. Det är inte billigt att flyga dit, och dessutom behöver man ta en hel del vaccinationer. Vi började med att leta efter stipendier på nätet, vilket visade sig vara näst intill omöjligt. Det finns ett hav av olika stipendier till alla möjliga och ömöjliga ändamål. Däremot hittade vi endast två att söka som passade oss.
På skolan är det en samhällsklass som också ska åka till Kenya nästa år, så vi bestämde oss för att besöka deras lärare för att få tips om sponsorer. Det visade sig att de bidragen kunde man bara söka om man var en större grupp med lärare, vilket vi uppenbarligen inte är. Hela tiden har de så konstiga kriterier: "Delas inte ut till privatpersoner." "Delas inte ut till volontärer." Osv.. Why?
Efter att ha sökt i stipendiedatabaser och lite överallt har vi bara hittat två stipendier som vi sökt. Vi får helt enkelt hoppas på det bästa! Men vi sökte även bidrag av Lions i Göteborg, och de har faktiskt lovat att ge oss iaf ett litet bidrag. Tusen tack! Så vi ska dit och prata med dem i november för att se till så att vi får så mycket som möjligt.. Tur att vi haft en retorik kurs så vi kan hålla tal. :)
Pengajakten fortsätter..
/Nathalie
En bit på vägen mot resan
När trean sedan började satte också vårt projekt igång på allvar. Om vi skulle nå vår dröm var vi också tvungna att kämpa, det är en sak som är säker!
Vi satt ofta kvar i skolan när skoldagen var slut och letade efter barnhem som vi skulle kunna besöka, vi ringde runt till olika hjälporganisationer som till exempel Barnfonden, Rädda Barnen, Plan med mera. Men dessa organisationer kunde inte erbjuda mer än tre dagar på ett barnhem. Vi hittade även organisationen Volontärresor som handlade om att man bodde i Afrika med andra ungdomar från olika länder runtom i världen. Tillsammans skulle man åka ut till olika barnhem, skolor och skohem som volontärer. Detta upplägg var vi inne på tills att vi hittade Wivi-Annes nödhjälp och skickade iväg ett mail till henne.
Vi fick snabbt svar, och både Wivi-Anne och hennes dotter Martina var mycket positiva till vårt projekt och besök. Det var först då vi insåg att vår dröm var närmare än vad vi vågat tro!
/ Edit
Välkommen till vår nya blogg!
Vi är 18 år, går tredje året på gymnasiet och ska nu göra vårt projektarbete!
Så vad handlar projektet om? Vi ska åka till Lodwar, en by i norra Kenya, i mars nästa år. Där kommer vi jobba som volontärer för organisationen Wivi-Anne's Nödhjälp. Wivi-Anne är en 72 årig svensk dam som bott i Kenya en stor del av sitt liv, och startat ett eget barnhem där. Först låg barnhemmet i Kisii, men i de oroliga tiderna tvingades de flytta till det nuvarande stället Lodwar. Barnhemmet har 40 barn/ungdomar vars föräldrar dött i Aids. Dock har otroligt nog inget av barnen drabbats av den hemska sjukdomen!
Hälften av barnen går på så kallad Secondary School och håller därför inte till så mycket på barnhemmet. Men resten går i förskola och bor på barnhemmet. De barn som hamnat där är sådana som landets myndigheter hittat och frågat Wivi-Anne och hennes kollega Rut om de kan ta hand om.
Det vi ska göra är att jobba på förskolan på dagarna, där vi leker med barnen med mera. Sedan jobbar vi även så klart på barnhemmet när barnen kommit hem från skolan. Vi kommer hjälpa till med allt man kan tänka sig, för att underlätta för Wivi-Anne och Rut.
Sedan ska vi dessutom göra en FILM om organisationen. Eftersom vi går en mediautbildning har vi gjort en hel del filmer under våra tre år på gymnasiet, och har därför kunskaper i det. Filmen ska sedan visas för skolor, allmänheten i vår kommun och på möten hos några företag. Vi vill informera om situationen i Kenya och få folk att engagera sig för förändring. Vi vill visa barnens vardag, deras med- och motgångar och få folk att lära känna dem. Vi vill visa att de är barn precis som vi här i Sverige, som är i behov av kärlek, mat, vatten, utbildning och lek.
Det här var en "liten" introduktion av vad vi ska göra. Sedan kommer inlägg om hur vi går tillväga för att nå vårt mål! We can do it!
Peace /Nathalie
