Misslyckat skolbesök
På morgonen begav vi oss till en skola med åldrarna 3 till 15 år. Rektorn visade oss runt och vi hälsade på varje klass. Vilken disciplin! Alla sa något i stil med "Godmorgon rektor .... " vad han nu hette, i kör. Inte stökigt alls minsann. Vi trodde dock att vi skulle komma dit och få prata med eleverna och berätta om hur skolan i Sverige fungerar. Tyvärr hade de prov hela dagen så det fanns ingen tid för det.. Därför satt vi på deras kontor halva dagen och fick vänta på att rektorn skulle komma tillbaks. Sjukt tråkigt! Vi försökte hela tiden komma med ursäkter till de andra lärarna så att vi skulle kunna gå därifrån. Typ: "Oj, det ser ut som att det kommer börja regna och vi har långt att gå.." svar:"Nej det regnar inte". Nehe..
De hade tre prov på en och samma dag och så skulle de hålla på hela nästa dag med. Vi som klagar när vi har två prov samma vecka!
När vi kom hem fick vi äntligen leka med barnen igen. Nu kommer de flesta springandes mot oss och kastar sig i våra famnar. "Nassalin!" "Hedith!" är våra nya namn enligt dem.. Det är tydligen extremt svårt att uttala våra namn. Speciellt mitt (Nathalies). Tillome de vuxna har väldiga problem!
Det finns en liten kille här som heter Kababa som hela tiden kräver vår uppmärksamhet. Får han inte den så blir han skitsur. När jag satt mig på verandan hos Wivi-Anne kom han till mig och hoppade upp i knät och satte sig tillrätta. Så himla söt så det finns inte. Han behöver närhet, det märks ju. Det kommer bli jättesvårt att lämna honom eftersom han fäst sig vid oss så. Vill ta med honom hem! Snälla...
Kram
De hade tre prov på en och samma dag och så skulle de hålla på hela nästa dag med. Vi som klagar när vi har två prov samma vecka!
När vi kom hem fick vi äntligen leka med barnen igen. Nu kommer de flesta springandes mot oss och kastar sig i våra famnar. "Nassalin!" "Hedith!" är våra nya namn enligt dem.. Det är tydligen extremt svårt att uttala våra namn. Speciellt mitt (Nathalies). Tillome de vuxna har väldiga problem!
Det finns en liten kille här som heter Kababa som hela tiden kräver vår uppmärksamhet. Får han inte den så blir han skitsur. När jag satt mig på verandan hos Wivi-Anne kom han till mig och hoppade upp i knät och satte sig tillrätta. Så himla söt så det finns inte. Han behöver närhet, det märks ju. Det kommer bli jättesvårt att lämna honom eftersom han fäst sig vid oss så. Vill ta med honom hem! Snälla...
Kram
Kommentarer
Trackback
